Ljust & Fräscht

I Ljust & Fräscht- boken raljerar Fredrik Lindström och Henrik Schyffert kring hur vår syn på boende ser ut nu emot hur det såg ut förr. Alla som har hört någon av dem prata kan nog leva sig in i hur texten är upplagd med små funderingar blandade med fakta och spekulationer.

Jag ser inte mig själv som speciellt inredningsintresserad men när jag läser boken inser jag att jag, liksom de flesta, har dragits med i hetsen och bryr mig mer om mitt boende än vad jag tänkt på. Framför allt är boendet viktigt för att visa upp vem du är som person. Det börjar bli viktigt att inte vara en IKEA-slav utan att du spicar till befintliga möbler med något eget, att du har lite ärvda grejer blandat med det nya. Sakerna ska gärna ha en personlig historia. Viktigast av allt: du har väl loppisfynd?

Boken är överraskande roligt och informativ. Här kan man bland annat läsa om varför IKEA är som en sekt men också om att ha en relation med en badtunna.

Listor är alltid kul och här finns listor som Varningssignaler hemma hos nya pojkvännen (exempelvis en moppemotor i badkaret, Star Warsgrejer i vuxenstorlek, kamera vid sängen och toapapper vid datorn.)  Vad man aldrig ser i inredningsreportage ( Någon som zappar, äter rester eller sms:ar och gråter)

Här kan man också hitta denna ljuvliga lista:

10 tecken på att du bor i en 80-talsvideo

• Överallt i din lägenhet har du neonrör som du får titta fram emellan
• Ur väggarna kommer det hela tiden ut händer som försöker fånga dig
• Du kör omotiverat omkring på motorcykel
• Du går i trekantsform med dina bästa vänner
• Lorenzo Lamas och Niels Jensen är inneboende
• Din flickvän arbetar på en fabrik där de tillverkar gnistor
• Det lyser från golvet där du går
• Du befinner dig ofta i ett klassrum där läraren inte förstår rock’n’roll
• Dina grannar dansar ute på gatan på nätterna
• En av dem är förresten en banan som spelar saxofon

Ååhh vad synd att jag inte flyttade hemifrån förrän på 2000-talet, annars hade jag kunnat haft det precis så.

Jag älskade dessutom bildtexterna som påminde om Jan Stenmark, som denna på sidan 25;

”Jessika älskade att göra smulpaj, men hade verkligen uselt lokalsinne. ”