Augustpriset

Igår blev det klart vilka böcker som kammade hem årets Augustpris! Det är Svenska förläggareföreningen som varje år delar ut priset i tre olika kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok samt Årets svenska barn- och ungdomsbok.

Jag saknar kategorin Årets svenska fackbok- barn och ungdom. Nu får i stället fack- och skönlitteratur för barn och unga samsas om en kategori vilket är lite märkligt. Jag hade också gärna sett att barn skildes från ungdom och blev två kategorier. Jag inser att min indelning skapar en aning prisinflation, men håll med om att det är svårt att jämföra en bok för en 3-åring och en bok för en 18-åring.

Nu över till årets vinnare:

Årets barn- och ungdomsbok

Pojkarna av Jessica Schiefauer  - En svart ungdomsroman om flickor som dricker nektar och blir pojkar på nätterna. Om hur vårt kön påverkar förväntningarna om hur vi ska bete oss både hos andra och hos hos själva.

Jag håller just på att läsa boken så jag har inget färdigt tyckande än. Det var handlingen om att bli förvandlad till pojke som lockade mig att börja läsa den, att få förvandlas till någon annan ibland och den frihet det kan ge. Det är samtidigt en bok om att utforska vad det innebär att vara flicka genom att ställa det emot att vara pojke något som är spännande att fundera kring. Vad gör mig till flicka? Hur hade mitt liv varit annorlunda som pojke?

Dock är detta tredje gången jag påbörjar boken så det säger ju lite om hur motigt det är att ta sig in i den, förhoppningsvis får jag mer motivation att läsa ut den efter detta pris.



Årets fackbok

Och i Wienerwald står träden kvar - Elisabeth Åsbrink - Oerhört intressant tema som är så välskrivet att det blir omöjligt att sluta läsa trots att det blir allt mer fruktansvärt.

Det handlar om Otto som kom till Sverige som trettonåring i slutet av 30-talet. Kvar i Österrike finns hans föräldrar vars liv allt mer kom att påverkas av kriget. Deras tankar och liv kan man följa i de brev som de regelbundet skickar sonen, där kan man se hur kriget blir allt mer närvarande i deras liv. Det sista brevet är skickat från Theresienstadt, sedan slutade breven att komma till Sverige.

Otto tar, efter ett par år i Sverige, plats som dräng hos familjen Kamprad i Småland och blir nära vän med sonen i huset - Ingvar Kamprad. Det är fascinerande att läsa om vänskapen mellan Otto som var jude och Ingvar som var engagerad i nazistorganisationer.



Årets skönlitterära bok

Korparna - Tomas Bannerhed - Det dräller at uppväxtskildringar men få är så välskrivna och natursköna som den här.

Det handlar om sonen på en gård i 70 -talets Småland och innan jag läste den var det precis en rak uppväxtskildring som jag väntade mig men sedan var det så mycket mer. Språket är fantastisk beskrivande, särskilt när Tomas rör sig ute i naturen  då känns det som om även jag upplever fågelsång, alla lukter och leriga åkrar.

Det handlar också om att både längta bort samtidigt som man inte vill bli vuxen och behöva välja. Att se hur livet på en gård förändras under 70-talet och inte ha makt att kunna göra något åt varför det blir som det blir.