Jag gillar skräckromaner och alla vet ju att hösten är en bra tid att bli rädd på men Barnflickan fångade mig inte, istället för skrämd blir jag irriterad för att den aldrig kommer igång.
Den handlar om den svenska unga tjejen Karin som efter dödsfall ifamiljen ger sig av till Frankrike för att jobba som barnflicka. När hon kommer fram till det stora huset på landet finns det dock inget barn att ta hand om, det ryktas om att han är död. I stället ska Karin få lära sig det franska köket. Allt detta ska Madame ha gjort upp med Karins mormor innan Karin for så det borde hon ha vetat.
Karin märker snart att det inte är någon idé att ställa frågor om barnet, om varför hon ser ett barnansikte stirra på henne i ventilen och varför mathissen åker upp på vinden om nätterna. Inte heller sticker Karin utan stannar kvar i huset där Madame försöker få både omgivningen och Karin själv att tro att det är Karin som är galen och som behöver drogas och spärras in för att skyddas från sin egen galenskap. Berättelsen går runt i en cirkel och kommer inte vidare, ledtrådar skickas ut redan från start för att sedan lite omskrivet komma tillbaka senare utan att leda till mer. Det var segt att läsa den och jag blev inte rädd, ändå är jag glad att det kommer ut fler svenska skräckböcker och inte bara deckare i gemytliga miljöer och jag hoppas att nästa bok av Hanna Von Corswant håller ihop lite mer.
Vill du läsa bra svensk skräck rekommenderar jag John Ajvide Lindqvist – Människohamn och Amanda Hellberg - Styggelsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar