Men Rose vägrar att flytta, hon har för starka band till huset för att bara ge upp. Huset ägdes av familjen Bazelet och efter att Rose gift sig med sonen i huset, Armand, och flyttat in på Rue Childebert har hon sin lyckligaste tid i livet. Lyckan blir dock inte långvarig då hon förlorar sin svärmor Maman Odette redan efter ett par år och snart därefter insjuknar hennes man. På hans dödsbädd lovar Rose att aldrig lämna huset som han älskar så mycket. Så när huset ska rivas kämpar hon och grannarna för att stoppa planerna, men förgäves. Rose börjar skriva brev till sin döda make och det är dessa brev med gemensamma minnen och berättelser om vad hon gjort sedan han gått bort som boken består utav. Ett helt livsöde mellan två bokpärmar. Det är en sorgsen och mycket vacker kärleksförklaring, till Armand, för att han fick henne att finna lyckan men också till Paris som det en gång var.
Boken är skriven av Tatiana de Rosnay som jag tidigare läst två böcker av; Sarahs Nyckel, en skildring av ett tragisk familjeöde under andra världskriget och Bumerang, också det en familjehistoria, här om två syskon i nutid där systern hamnar i koma just när hon tänkt avslöja hemska barndomsminnen för brodern.
Sekwa förlag som gett ut de här böckerna är specialiserade på franskspråkig litteratur och jag är alltid nyfiken på deras nyheter eftersom de lyckats med att pricka in så många godbitar. Jag kände inte till dem alls förrän Igelkottens elegans blev en dundersuccé 2009 men nu är det ett förlag att ha ögonen på. Sekwa ligger också bakom No och jag av Delphine de Vigan som är en underbar bok om den överbegåvande 13-åringen Lou som väljer att hålla sitt föredrag i skolan om hemlöshet och på så sätt lär känna den några år äldre No som bor på Paris gator. En favorit som jag starkt rekommenderar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar