Att Peter Rätz är i livet är svårt att förstå, å andra sidan kanske man inte kan kalla det liv han har nu för ett fullgott liv. Han lever gömd i en okänd del av världen med en son som inte vet om att hans föräldrar är svenska, Isak vet inte ens vad hans föräldrar egentligen heter. De lever att liv där all nära kontakt med andra kan leda till att de hittas och dödas.
Peter Rätz arbetade för polisen som infiltratör i kriminella MC-gäng som Bandidos, Brödraskapet och Hells Angels. Till skillnad från polisens informatörer umgås infiltratörerna direkt med dem som de spanar på. Peter Rätz var bra på sitt jobb, han tog sig långt in i kärnan av gängen och levde som en beryktad gangster. Han blev bland annat Sergeant at Arms i Bandidos, vilket innebär att han var ansvarig för vapen- och säkerhetsfrågor.
Peter berättar i boken om hur viktigt det var för hans överlevnad att ha vänner inne i gängen samtidigt som det gjorde arbetet med att sätta dit gängmedlemmar svårare. Det hände att han vägrade följa uppmaningar från polisen för att skydda sina kriminella vänner. Eftersom polismyndigheter har en tendens att läcka som ett såll var de bara 4 poliser som kände till att Peter var en infiltratör, övriga Sverige fruktade honom som en de farligaste gängmedlemmarna. I hans fil hos polisen stod han beskriven som en extrem våldspsykopat som totalt saknar empati för andra levande varelser och alltid går beväpnad samt är extremt vapenkunnig. Det är inte konstigt då att Peter efterhand kom att frukta poliser mer än de kriminella kretsar där han börjat känna sig hemma.
Peter var polisens infiltratör i 9 år innan en journalist på Dala-Demokraten satte ut en bild på honom i tidningen och avslöjade honom som polisens hantlangare. Peter hade inte fått någon varning om att det skulle hända och det blev väldigt bråttom att gömma honom, sambon Kajsa och deras nyfödda son. Här klantade polisen sig ordentligt i arbetet med att skydda familjen och i boken spekuleras det om vissa dåliga beslut togs med vilje för att fallet Peter Rätz hade varit lättare att hantera om han blivit röjd ur vägen av de forna vännerna i gängen som nu ville se honom död. Bland annat spred polisen ut att Peter Rätz omkommit i Tsunamin, något som fick hans mamma att bryta ihop och få åka till ambulans till akuten med hjärtproblem.
Nu bor Peter som sagt gömd på hemlig ort, för att komma dit idag och få hjälp av den svenska polismyndigheten har han verkligen fått kämpa och jag förstår hans bitterhet mot poliskåren. Dick Sundevall som intervjuat Peter, hans familj och övriga inblandade har gjort ett storstilat jobb med att få fram hur arbetet med infiltratörer går till och vad det har fått för konsekvenser i Peters fall. Själv gillar jag främst avsnitten när Dick, ofta sittande mitt emot Peter på ett hotellrum i någon del av världen, försöker pressa Peter till att avslöja vad han själv har begått för brott, hur det kändes att sätta dit vänner och vad han ådragit sig för skador.
I slutet blir beskrivningarna av alla turer kring Carin Götblads skuld i frågan lite väl långrandiga men jag förstår att det är viktiga avsnitt i syftet att få Götblad fälld för tjänstefel som gör att Dick Sundevall känner att all fakta måste komma fram.
För mig verkar det som om polisens arbete med infiltratörer har gått alldeles för långt och det borde utarbetas någon slags strategi för hur man ska hantera verksamheten. Peter tog sitt uppdrag på allvar och lyckades lura sina vänner och familj att han hade blivit en våldsbenägen gängmedlem och han lyckades sätta dit närmare 100 kriminella men det gick för långt och det pågick för länge för att vara hållbart. Uppenbarligen har det här landet väldigt svårt att sköta säkerheten för de invånare som behöver skyddas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar